Skol Livet :'/

Denna kalla kväll sister jag hos min jourfamilj. Funderar ganska mycket om jag får vara ärlig. Funderar vad som är meningen, vad som är livet? Vad sjutton är livet meningen till? Jag har aldrig förstått, liksom fram till man började skolan vara allt okej, kan man säga. Jag har alltid haft problem hemma. Men minns inte så mycket innan skoltiden. Önska jag kunde minnas om det bra då eller inte. Kroppen förtränger mina minnen. Fast det kanske är lika bra det. Inte vet jag. I vilket fall när jag började skolan var jag en självständig tjej. Jag behövde inte kompisar så mycket. Jag lekte gärna med barbie dockorna ensam. När andra kom gick jag & gjorde annat. Men sedan började jag vara med kompisar, mest Isabella, Jonna, & Matilda. Vi 4 tjejer lekte ofta mamma, pappa & barn. jag fick alltid vara pappa, vilket var TRIST. Jonna var mamman, Matilda var ungen. Vi hade kul, vi lekte frisör. Ja, allt var okej. I förskoleklassen. (0:an) Jag förstår aldrig vad som hände sedan i ettan. Jag minns när allt började, Jonna & jag hade ju vart dagen innan vi hade ju så kul Minns när vi stod där & dansade till "Anropen försvunnen", dagen efter skulle vi ut i skogen. Jonna skulle helt plötsligt va med Ida. Så jag helt plötsligt inte exicterade. Men jag gick till Matilda, trodde aldrig att mitt liv skulle vändas upp & ned, från & med den dagen. Men det gjorde den. Konstigt nog. I vilket fall, då började ryktenas spridas om mig. (vad vill jag inte gå in på), Jag får nog aldrig reda på vem det kom ifrån men jag tror jag vet vem det är.. I 2:an kom Fanny, jag & Matilda började va med henne. Fanny var snäll. De båda ville bli bästisar med mig. Men jag sa nej, jag hade redan en. Beatrice (NU&FÖRALLTID) I vilket fall, de började va bakom min rygg, på rasterna stack de iväg, jag kunde inte hitta dem. Jag frågade de andra tjejerna om jag fick vara med (de sa ja, fast det märktes att de inte ville), jag minns att jag alltid satt själv i matsalen & åt. Jag satt själv på rasterna, till slut slutade jag vara med tjejerna, de gjorde saker som jag inte var intresserad av. Jag var med killarna, vilket jag ångrar under senare tid, började de kalla mig elaka saker, slå mig, retas. Detta höll på från 2:an till 5:an. Lärarna såg men gjorde inte ett skit. I 5:an rymde jag till slut. Jag & Lissie. (Hon hade det tufft, gick i en klass högre, vi var nära vänner (var)). efter det fick jag gå till kuratorn. Då kom det fram att jag var mobbad, & hela skiten kom igång. Jag gick inte till skolan på ca 2 månader. orka, man var ju inte önskad. I 6:an bytte jag skola. Kom till en underbar klass. 6 GUL. Never forget. Visserligen, var jag lite halvstrange, Minnena kom upp jag började skada mig själv, 2 självmordsförsök. Jadu, jag skakade upp en hel del. "jag är numera kallad Självmordsungen". Jaja, jag fick iaf vänner. Min underbaraste Isabella Carlsson ,(^^), . Sedan började jag 7:an. Högstadiet. Mådde skit redan första veckan, tja, jag vara aldrig lätt, vill inte äta, skadar mig själv, 2 självmordförsök, en personlig assistent (har en ny nu, fast det är klassens assistent,). Ärligt talat, jag är nog GALEN. jag mena jag har en röst i huvudet som säger åt mig att göra saker. Typ att skära mig. Or something. HATE IT. (Det var lite hur mitt "Skol liv" har varit)//Suzze

Kommentarer

Populära inlägg