Förstört

Det fanns en tid då hopprepen konstant slogs emot mig, en tid då utanförskap var en min vardag. Saker och ting var ensamt och de elaka orden mot mig blev min sanning. Varför?

En tid då jag hade så ont i magen och var livrädd när jag gömde mig i skogen eller på toaletten. Då jag hela tiden gömde mig för mina plågoandar. Hur stoppas smärtan?

Dagar i vilsenhet, dagar jag skolkade. Dagar mina klasskamrater utnyttjade mig, dagar då de hatade mig. Dagar de låt mig vara. Vad hände sen?

Jag insåg hur värdelös jag var. De lärde mig den hårda vägen, att det går inte att lita på någon. Ingen är ens vänner på riktigt, de bara utnyttjar. När?

Min lärare visste om det, erkände han i ett av mötena. Hans orsak att han inte hade gjort något var att han inte orkade. Varför gjorde han så emot mig?

Medans han inte orkade, hände det hemska saker, som jag inte skriver om här. Mobbningen förstörde min skolgång, något annat förstörde mitt liv. Bara stå och se på?

Om han bara hade "orkat" så hade jag nog aldrig fallit så långt ner i brunnen. Mobbningen kan jag leva med, men det andra - Jag vet inte. Andas, bara just andas.


Kommentarer

  1. Sv: Tusen tack, det lär vi behöva! :D

    SvaraRadera
  2. Vilken hemsk lärare. Vad arg jag blir! :/

    SvaraRadera
  3. Usch för vuxna människor som inte har mod nog att ta i tu med det tunga i livet, fy fan! Man blir ju förbannad.

    SvaraRadera
  4. Han orkar inte?? Fy fan för såna lärare, säger jag! Usch!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg