Ångesten äter upp mig levande

Det funkar inte längre, och inte blir det bättre av att ingen, faktum är att ingen förstår. Inte ens mina kontaktpersoner kan förstå mig och jag känner mig så ensam. Personalen här på avdelningen är det inte direkt något fel på, de är snälla - men när det gäller att förstå det där med maten. Då är det bara så fel.

Jag vill inte gråta och skaka av ångest hela dagarna. Jag vill vara fri, men hur kan jag någonsin bli det? När jag får ångest av allting. Ångest för att äta, sova, dricka, prata, umgås. Ja allt som har med att leva ger mig ångest just nu.

Kommentarer

  1. Håller tummarna för dig!

    SvaraRadera
  2. Va lessen jag blir av det du skriver !!
    Har du någon du kan prata med ??
    Önskar dig en fin dag.
    Kram Helene.

    SvaraRadera
  3. Hej Suzanne!
    Jag har läst lite på din blogg och undrar om du vill att Agera (ideell förening för barn och unga inom samhällsvård) länkar till dig från www.ageramedflera.se

    Hoppas att jag inte irriterat dig med detta inlägg, då det står:
    Från och med 2011-02-01 så sparas inga bloggkommentarer om reklam, spamm och om jag vill vara med i dagens blogg" eller liknande.
    Annars är det fritt att kommentera

    Men ville bara informera om Agera och att Agera gärna länkar till dig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg