Du trodde på mig..

Skrev idag att jag hade ett möte. Detta mötet gjorde mig väldigt glad men samtidigt osäker. Jag är oerhört lycklig att folk litar på mig så mycket så att de vågar släppa taget om min hand. Att inte ständigt bevaka mig längre. Men samtidigt är det ett stort steg för mig. För att när man är van vid att ha en massa människor runtomkring som t.ex. personal från beh.-hem eller vårdavdelningar. Att hela tiden känna att ingen litar på en.

Men nu har det vänt, tror jag. Saken är att jag skall få en utredningslägenhet. Detta innebär att jag får max bo där i fyra månader. Under den tiden skall socialtjänsten, kontaktperson och personer i min omgivning se om jag klarar av att bo själv. Går detta vägen så kommer jag få en egen lägenhet!

Ja, jag är lycklig. Jag vetat om detta ett tag att det eventuellt skulle bli såhär. Men har inte berättat det tidigare eftersom jag ville inte att ni skulle se mig besviken om jag inte fick chansen till en egen lägenhet.

Och till dig, Jane. Du trodde på mig, när alla andra bara trodde att jag skulle skära sönder mig i lägenheten. Tack, älskade underbaraste Hamster. Också vill jag tacka min underbara familj, som alltid finns där.

(Som bonus får bloggen en ny kategori: Lägenhet)

Kommentarer

  1. Men va glad jag blir för din skull !!
    Va KUL = ))
    Grattis till din lägenhet...
    Det här fixar du...Absolut...Det tror jag.
    KRAM Helene.

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att höra att du är lycklig.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Vad spännande, grattis!!

    SvaraRadera
  4. Vad glad jag blir för din skull! Det är ett stort steg, men jag tror att du kommer klara detta! Lycka till.<3

    Woho, nice med en egen lägenhet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg