Nu får det vara nog!

Jag blir så arg, så förbannad och återigen sårad. Det fräter sönder mig inifrån och får mig att rysa över hela kroppen. De känslorna av svek och orden av lögner ekar fortfarande. Nu får det vara slut på lögner och alla korten skall fram här på min blogg! Detta är min upplevelse och detta var min vardag i ett och ett halvt år.

När jag kom till behandlingshemmet strax utanför Uppsala, så hade jag ingen aning vad jag väntade mig. Men det jag fick vara med om var fel, det vet jag idag. I början bodde "bara" jag och SE, där.

Hon var en underbar tjej som jag fann intressant. SE av någon anledning blev bara sjukare och sjukare av sin behandling. Från att vara en hyfsat normal fungerade person till ett, jag vet inte vad jag ska kalla det: men hon blev så sjuk att hon emellanåt slutade fungera.

Det var i skolan jag reagerade första gången. Nerläggningarna, misshandeln, hoten och rummet i källaren.
Bild från UNT.SE

(om du klickar på länken kan du läsa om en incident som hände i skolan)


Kommentarer

  1. Jag blir ledsen när jag läser det och du är nog inte ensam...
    Hur många är det som jobbar på fel ställe och inte har någon känsla för empati, som helst inte ska jobba med människor. Man måste SE varje person, alla är olika och har olika behov!
    Bamsekramar till dig!

    SvaraRadera
  2. hej, fin blogg :D kolla gärna in min rosa blogg.
    jag har alltid tävlingar, tips och mycket mer. kram!

    SvaraRadera
  3. Men gud... shit....
    hände något dig eller så?
    Funkar inte med klick.
    Hur mår SE nu?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg