Ångest

När inte viljan finns där eller om orken bara tar slut. Vad gör man då?

Dagarna går i ett, det sker inte mycket till förändringar. När man inte bära sig själv, hur skall någon annan orka? Fattar inte någon min smärta? Vad skall jag göra för att bli förstådd?

Jag får ångest över allting. Ångest för att vara på sjukhus, inför framtiden, maten, mitt självskadebeteende. Jag får ångest över att inte kunna bo hemma med familj och djuren. Ångesten är så hög emellanåt så inte ens medicin och självskada hjälper mig!

Ja, de säger att det kommer ordna sig och att de tror på mig men saken är den, man måste tro på sig själv. Det är som om jag inte vill titta framåt men är livrädd att fastna här i skiten.

Kommentarer

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg