-

Jag var på möte i måndags. Det var ett möte som påverkade mig oerhört mycket. Mamma var med, Arne(samtalskontakt) och Kerstin (familjehemmet) med. Samt min handläggare och hennes chef.

Jag vet att jag inte kan bo kvar i all evighet i familjehemmet och nu har jag varit där över ett halvår.

Jag visste sen innan mötet att jag ska snart flytta. Jag börja finna mig i den tanken även om den är tung emellanåt. På mötet påpekade mamma och Arne att det är förtidigt att ta mig därifrån i slutet maj. Vilket jag också tror.

De ska hitta ett gruppboende och sa att om dom inte har hittat ett gruppboende i slutet av maj i år. Så ska jag flytta ifrån familjehemmet iallafall och bo i en egen lägenhet med personal tills det blir ledigt på ett gruppboende i Skövde.

Paniken som jag fick att jag ska flytta till ett mellan läge, var hemsk! Frågan jag ställde mig var, varför får jag inte bo kvar i familjehemmet tills de hittar ett gruppboende?
_________
Men i torsdags ringde min handläggares chef upp Kerstin och jag får bo kvar till den sista juli iallafall. Det är iallafall en tröst.

Kommentarer

  1. Man undrar hur de tänker ibland...skönt att du får bo kvar så länge!
    Var stark, du klarar det!
    Kram








    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg