Att pussla ihop ihop ett liv

De som känner mig vet att jag lider år av psykisk ohälsa. Att jag har år bakom mig, som jag önskade mig död. Dagar då min vardag var sjukhus, personal, rakblad, bältesläggning, extravak, permissioner och så mycket annat. På min resa har jag träffat personer, både personal och patienter som har brytt sig  eller rent ut sagt skitit i mig. En del trodde jag bara spelade, jo men visst.

Jag fejkade att må dåligt? Jag skar mig för att få status? Jag skrek och grät för att synas? Jag hamna i bälte för att vara märkvärdig? Jag gömde rakblad för att det var kul? Hur dum kan en människa bli? 

Sen fanns det dem som stöttade mig hela vägen, som reste mig upp varje gång jag ramlade. Fast det gjorde ont, så reste jag mig upp men det tog tid. Jävligt lång tid emellertid. Det fanns dom som såg mig, accepterade mig som den jag var. Fast jag var en hemsk egoistiskt tjej.

Det var den där tiden jag levde med Angelicka. Jag vågade inte prata själv, vågade inte blunda, hon kunde andas ju mer jag blinkade. Angelicka hade makten på den tiden, hon styrde mina steg, mina ord. Varje kväll grät jag och bad henne sluta. Hallucinationer. Det var det dom kallade det. Angelicka, är nästan borta idag med hjälp av mediciner.

Kommentarer

  1. Elin föralltid Lunkan23 augusti 2013 13:09

    Finns för dig saknar dig och hoppas du blir starkare. ♥

    SvaraRadera
  2. Nej! Angelicka är borta för att du har stått ut under hela tiden. Det är din förtjänst och ingen medicin i världen ska ta den ifrån dig, stå på dig syrran! :)

    SvaraRadera
  3. Du är stark gumman! Och som Peter skriver är det din förtjänst att hon är borta! Det är du som kämpat och klarat dig ur det! <3 Hör gärna av dig om det är något! :) Tänkte vi kanske kunde träffas någon dag nu i höst? Jag kommer nämligen att ha siste praktiken i Mariestad och kommer då bo hemma hos mamma och pappa :) Kram på dig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg