Min älskade kanin, min älskade vän.

Orden är få men tankarna är sjukt många.
Igår somnade min älskade, underbara kanin Stampe in. Tio år och fem härliga månader gav han mig, oss. Saknaden är enorm men nu är du begravd bredvid Suzzie och ni får springa på de grönaste ängarna och äta massor av maskrosor som du älskade. 

Första dagen minns jag alltid med dig, det var sommar, varmt. Min pappa var inte överlycklig direkt att jag hade fått en kanin så jag tänkte att ni kunde få kela lite. Det gick väl inte som jag hoppades, du kissade ner honom. Men med tiden så älskade han dig lika mycket som jag.

Du var en höjdare på att hoppa. Men första gången fick jag mig ett rejält skratt. Hade satt hindret lågt med tunna pinnar i kors. Du skulle visst inte hoppa över utan tog ner pinnarna med munnen, det värsta var att vi hade publik. Men du blev så duktig och klarade hinderbanor.

Våra promenader, du var aldrig rädd för selen och alltid lätthanterlig. Du gillade att gräva i rabatter, kanske inte lika populärt hos alla. Du var trygg i dig själv och fångade mångas hjärtan. Du kommer alltid finnas i mitt.

Dagen du träffade Suzzie, du var ett år ungefär. När jag placerade er ihop och ni rök ihop. Inte visste jag då att ni skulle bli bästa vänner för livet. 

Suzzie dog före dig, det är ungefär två år sen. Jag trodde jag skulle förlora dig redan då. Du visade tecken på depression.  Sluta äta, stirrade in i väggen, drack dåligt. Men du repade dig. Jag fick ha dig ett tag till. Det är jag förevigt tacksam. 

Igår somnade du in. Min älskade kanin, min älskade vän. Det var stilla, du led inte. Men saknaden kommer finnas där hela mitt liv. Älskar dig, Stampe - Din Suzanne.







Kommentarer

  1. Åh, nej! Jag beklagar verkligen sorgen, det är fruktansvärt att förlora sitt husdjur. Var glad att du fick så många år med honom, min äldsta blev bara sex... Kram

    SvaraRadera
  2. åh vad trist! men fint inlägg

    SvaraRadera
  3. Så sorgligt...fint skrivet! Kram

    SvaraRadera
  4. Så sorgligt. Börjar nästan gråta när jag läser det här... :(
    Jag vet hur ont det gör att förlora ett djur. Ett djur som verkligen är som en del i familjen och som man älskar så det gör ont. My heart breaks every time. <3

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg