Döm oss inte...

Döm oss inte innan vi har hunnit öppna truten.
Många som lever med någon form av självskada kommer nog känna igen sig en del, andra kanske inte. När man går i t-shirt eller shorts och har ärrade kroppsdelar är det lätt att bli dömd innan man hinner tala. Och det är så fel.

Jag har haft självskadebeteende i halva mitt liv. När jag var elva år var det första gången jag rispade mig på armen med flit. Vet inte hur jag fick iden att skära/rispa mig men vet mycket väl om orsaken. Med åren blev det värre och har ärr på både armar och ben idag. Mitt självskadebeteende gömde jag så gott jag kunde men tillslut höll det inte. 

När man är ärrad på utsidan så är det en människa som är eller har varit ärrad inuti också. Så gör det inte värre genom att döma personen innan personen har hunnit visa vem han/hon egentligen är.

Faktum att det är många som skäms, över att de skär sig och det finns många olika saker. En del skär sig för att straffa sig själv, eller genom att de känner att det renar dem eller för att ångesten blir för stor. Men det finns så många orsaker, jag har sett mycket men inte allt.

En del människor blir rädda när de ser en ärrad person på det sättet... och jag kan förstå dem. Det kan bero på att de inte förstår, eller inte vet hur man ska hjälpa. Ja, det finns vårdpersonal som blir rädda och inte kan man egentligen döma deras rädsla eller något.

När någon säger till en, ta på dig jackan eller du vill bara ha uppmärksamhet va? Att be någon ta på jackan/tröja eller långbyxor/leggings för att dölja ärren är otroligt kränkande. Det är starkt att våga visa sina ärr, för det är en del av en själv. När man ber en att dölja ärren kan man uppleva att att du inte accepterar personen för den är. Och att säga att den bara söker uppmärksamhet, det kan vara så, men i de flesta fall är det inte så. Ni anar inte hur fel ni kan ha.

Sen vill jag påpeka att alla är inte dömande, absolut inte. Det finns personer (av egen erfarenhet) som har varit helt fantastiska emot mig och gett mig ett enormt stöd. Tack för er.

Kommentarer

  1. Välkommen tillbaka!
    Tror det är svårt för många att förstå och alla reagerar vi olika! Man kan mena en sak i ren omtanke och mottagaren kan tolka det på ett helt annat sätt... Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg