"Bara bli frisk"

Jag känner en form av uppgivelse, tomhet och ändå kärlek. Kärlek till Puzzel som var här idag, även om man kliver i lera, vatten och allt blir geggigt så är det värt att vara i skogen med honom och se han springa. Han var otroligt pigg idag, det gick inte känna något annat än glädje när han sprang som en tok! Frustrationen över att jag inte kan se min framtid, tårarna när jag sviker djuren och all hopplöshet. Hur ska jag kunna må bra igen?


Jag önskade att jag kunde bli utskriven, vara frisk från ätstörningen och bara vilja leva igen. Ja, som en självklarhet. Känna att morgondagen är ett nytt äventyr och inte ett nytt helvete. Det är svårt att inte klandra mig själv, hur kan jag vara en bra djurägare när en stor del av mig vill dö? Jag sviker ju dem alla som bryr sig och mina djur förstår inte men det för dem jag kämpar. Jag älskar mina djur. Varför kan jag inte bara älska livet med?








Kommentarer

  1. Så söt! :) du får fortsätta kämpa, även fast du kanske inte ser något slut än. kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg