Hur vet jag vem jag är?

Ibland undrar jag, vem är jag?Träffade psykologen på avdelningen idag, han är bra men är som jag ofta tycker psykologer är, väldigt speciell. Men på samtalen de senaste veckorna har han lyft upp mer om vem jag är. Inte vad andra säger, kritik som positiva kommentarer utan min egen uppfattning. (Jag skrev ju att psykologer är speciella). Han tycker att det ska komma inifrån och det är klart att en del som sägs om mig är sant men han tycker det ska komma inifrån mig, oavsett vad andra har sagt. Jag tolkar det som att jag inte vet vem jag är utan alla andra säger att jag är (...). Kanske är det så, jag vet inte riktigt min egna personlighet. Ätstörningen påverkar mig, mina andra diagnoser med men jag är så mycket mer än bara mina diagnoser. 

Vi formas av det vi har varit med om och det är otroligt sällan jag har blivit accepterad som jag är. Antingen har min övervikt varit ett problem att påpeka, jag är känslig, jag är lat och jag överdriver och förstör allting. Det finns ord som sårar mer än dem där, men när människor hela tiden påpekade att jag var tvungen att gå ner i vikt, fick jag min ätstörning och nu måste jag plötsligt äta för att inte gå ner och för att jag ska må bra. 

Det finns såklart de snällare kommentarerna som att jag är en bra djurägare, kreativ, generös, empatisk och så vidare... jag är ingen elak människa men jag tror jag inte är genomsnäll heller, för är någon det egentligen?

Det är kanske dags att känna efter inombords vad jag tycker om mig själv och då (måste) jag vara snäll emot mig själv också. Jisses, jag har en hel del att jobba med. Har du funnit dig själv?

Kommentarer

  1. Jag har nog funnit mig själv, och trivs bra med den jag är. Jag har nästan alltid gått min egen väg oavsett vad andra har tyckt och tänkt i alla fall i vuxen ålder. Även jag har tråkigheter i mitt bagage, och de har format mig till den jag är idag till viss del. Jag brukar säga så här: Jag är jag och duger jag inte som jag är då får det vara. Ta en dag i taget så ska du se att du kommer att hitta dig själv och vem du är. Kram <3

    SvaraRadera
  2. Jag skrev en lång kommentar och vet inte riktigt vart den tagit vägen. Men ser du nåt som är anonymt eller om det står mitt namn Maria Gustafsson på så är det från mig. Jag hoppas den kommer fram. Sköt om dig vännen! Kram <3

    SvaraRadera
  3. Jag har gått min egen väg redan som 7åring:) L.S

    SvaraRadera
  4. Jag har nog för det mesta funnit mig själv, men ibland kan jag nog leka lite kurragömma med jaget... :-)

    SvaraRadera
  5. Jag känner igen mig i det du beskriver. Ibland undrar jag om jag har någon diagnos men tror att det beror på att jag gick in i väggen för några år sedan och blev personlighets förändrad. Kramis

    SvaraRadera
  6. Verkligen att vi formas efter vad vi går igenom! Så är det, jag är en person som alltid gjort som andra sagt till mig, men jobbar mig ur det idag och försöker gå min egna väg, den jag är, det är vem jag är! Sen får man acceptera vad jag tycker, tänker och vill! :)

    SvaraRadera
  7. Jan nog sä att jag funnit mig själv, ibland är man ju lite försvunen men🌸

    SvaraRadera
  8. Jag har funnit mig själv till viss del..

    SvaraRadera
  9. Jag tycker det är svårt att hitta sig själv... Jag har funnit en stor del av mig själv genom åren, men samtidigt tappat bort en del av mig själv så det är svårt det där :/

    SvaraRadera
  10. Det är svårt att riktigt veta vem man är och vad man vill göra med sitt liv.. <3

    Sv; ja, det tycker jag att du ska vara. Men bara vara försiktig med solen ;) själv fått soleksem :(

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg