Jag blir så besviken på samhället

Som ni har märkt är jag väldigt öppen men min psykiska ohälsa och jag har fått ett enormt stöd av er, och ni ska veta att det stärker och till och med hjälper. Era svar visar att ni verkligen läser inläggen, vilket jag är glad för, för jag vill att människor ska förstå mig men även andra..
Så, jag är så besviken på samhället, när jag får kommentarer som "jag känner likadant" eller "jag vet vad du gör igenom" blir jag så ledsen. Inte på er personligen utan på samhället. Det finns många som finns där ute som behöver hjälp av vårt samhälle och myndigheter.

All reklam på tv:n gör mig tokig, antingen är det bantning, uppmuntring till online kasino och reklam på smala modeller från olika modellserier. Tvi, vad jag är trött på denna skiten av denna samhälle.

När jag var överviktig, så åt jag jag medicin mot mina röst-synhallucinationer och det fick mig att överleva och komma ut från psykiatrin. Men människor (familjehemmet bland annat och andra i min närhet) tjatade om att jag måste gå ner i vikt men jag kunde inte, medicinen gjorde att jag gick upp till vad jag vet är max 116 kilon. Jag var inte stolt över mitt utseende och skämdes inte mindre för att jag "var för tjock och måste gå ner i vikt". Tillslut slutade jag ta medicinen (är hallucination fri nu) och skaffade hund. I början gick jag ner i vikt sakta och kommentarerna började komma att jag är duktig, du har blivit smalare och tänka när du kan handla på de vanliga storlekarna? 

Jag fick mer positiva kommentarer, laxerade, åt och spydde och tillslut åt jag ingenting och åt bantningspiller. Men jag var duktig, jag var fin, jag fick inget ont öga när jag tog en extra kaka. Min omgivning frågade ofta om vikten då jag på sätt och vis nöjd när jag berättade de mindre siffrorna på vågen. Jag var stolt på utsidan men inuti var jag totalt jävla slut. Både fysiskt som psykiskt. Jag laxerade sönder min galla och psykisk ville jag inte leva mera men jag vågade inte gå upp i vikt? De sade ju att jag är duktig nu? Ska jag göra dem besvikna och gå upp i vikt då? Ja, här står jag med ätstörningar. Och idag vill människor att jag ska äta för att gå upp i vikt (mest behålla den då jag räknas som normalviktig). Jag gick bokstavligen ner halva min vikt, men vad det värt det? Nej.

Samhället är så svårt att leva i, svårt att bli accepterad i, svårt att bli respekterad för åsikter och så utseende fixerande de alla är, fuck off!

Kommentarer

  1. Det värsta man egentligen kan säga till en person som inte mår bra och som öppnar sig är: ''jag förstår'' eller ''jag vet''. Det är helt tabu har jag lärt mig i mitt yrke och i sunt förnuft. Jag menar ingen vet egentligen hur man går till. Har två likadana sjukdomar (båda har ADHD säger vi) så är inte den andre sig lik. Man kan absolut känna igen sig, men aldrig riktigt förstå. Allting är olika och därför bättre att typ säga: jag hör vad du säger eller jag kan relatera till det, men jag hör dig osv :)

    Sv; nämen åh tusen tack! Vad snällt sagt fina du :D

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är det inte alltid så lätt i vårt samhälle. När det gäller fysisk sjukdom syns utåt så då blir det lätt för andra att begripa. Ingen ifrågasätter till exempel ett brutet ben. Men när det gäller psykisk ohälsa är det fortfarande tabubelagt hos många och det behövs omskrivningar som "utbränd", "gått in i väggen" och så vidare. Därför tycker jag det är starkt att du är så öppen med din hälsa som du är och jag tror att det kan vara ett stöd för andra i samma situation.

    När det gäller dagens skönhetsideal är det oftast synonymt att smal betyder vacker och duktig medan överviktiga inte når samma klass. För min del är det numera viktigast att må bra och vara frisk och jag skulle aldrig banta för att duga hos andra. Men när jag var barn och tonåring så fick jag hela tiden höra att jag vägde för mycket och alla dieter var för att duga hos andra. Hur fel det var insåg jag först som vuxen.

    SvaraRadera
  3. Blir också så besviken på samhället... Så många människor som lider pga samhällets krav och normer :/

    SvaraRadera
  4. Roligt att läsa i din situation. Känner ofta att det alltid finns kommentarer mot virvlande ser ut. Ofta från dom som e avundsjuka. Du ska göra saker som du vill inte för någon annan. Det är så sjukt svårt att förstå det i den situationen. När man själv mår skit! Kram på dig

    SvaraRadera
  5. Usch det är verkligen svårt i samhället och starkt skrivet av dig! <3 Kramis

    SvaraRadera
  6. Jag är med väldigt öppen ang min ångest i min blogg. Den är tyvärr en del av min liv och min blogg handlar om mitt liv..

    SvaraRadera
  7. Dagens samhälle är tufft. Man ska vara på ett visst sätt. annars passar men inte in. Tycker detta är hemskt. Varför kan inte alla få vara som dom är...

    SvaraRadera
  8. Jag vill oxå vara så öppen som du e men så fort jag gör de så får jag värsta blåsningen..
    Jag gick in i väggen för 2år o gick ner mej totalt o de vill jag många gånger skriva om men de får jag tyvärr inte så jag måste hålla allt inom mej istället..

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

- Här används ett vårdat språk
- Har respekt för andras åsikter.
- Inga "Hej hur mår du"-inlägg.
- Endast diskussioner om inlägget.
- Nej, jag följer dig inte via bloglovin eller liknande...

Tack för att du kommenterar

Populära inlägg